Kom

Hur skall jag förklara
Så lite tid,
för tvekan

Livet så kort

Avgrundsdjup Saknad
Allt jag vill

Är

Är att se dig hel igen

Allt jag vill

Är

Att älska,
vara älskad

I tunneln

Vi saknar ljuset mina vänner
Tunneln tycks oändlig
Mörkret bedövande

Hur hittar vi ut
Kan ljuset finna oss,
finna oss i mörkret

Syns vi

Jag hör plötsligt alla ljud,
så tydligt
Varför är det så

Har sinnena slipats

Jag kan se i mörker,
ser vad jag tidigare inte sett

Jag tror vi syns

Mer än så vet jag inte

En ny vän

Jag undrar
Kan mörkret bli min vän,
måste mörkret bli min vän

Svart ljus

Vågar jag känna
Är mörkret min vän
Finns det inget annat

Är det så till slut

Dömd

Stämplad, på avstånd bedömd
Deformerad, amputerad
På förhand dömd

Men om ni bara sett

Hela sanningen

Skulle ni då

På knä

Ser din andedräkt
Var är du
Letar i ruinerna av min verklighet

Försöker hinna ikapp mitt liv
Kämpar för att behålla mitt minne
Ingenting är

Är det

Som om du var här

Känner dina andetag mot min rygg,
armarna om min kropp

Vaknar,
du är inte där

Sorg

Sväljs av nattens mörker
somnar åter

Kom nära nu,
nära min älskade

Orden

Orden fanns där redan
Har stilla väntat
Väntat på en tanke att befria dem

Tillsammans

Mina drömmar dör
Varför kan jag inte se
Du finns alltid där

Det finns ett slut
Ditt lidande var sanning
Bortom mörkret finns du

Min smärta försvinner hos dig
Allt annat är utan mening
Ser en glittrande evighet

I dina ögon

Nothing Else Matters

Jag väntar, väntar
På att livet ska börja
Vad gör jag just nu

Försöker förstå
Varför vågen inte når land
Sjönk ön i havet

Mörkret vibrerar
En dov ton tränger igenom
Ser allt avlägsna sig

Letar efter hål i isen
Din hand, fortfarande varm

Blodsmak i min mun
Kom jag för sent älskade
Mörkret aldrig svartare

Allt har en mening
Jag vet

Vet

Osynligt

Ni kommer ljudlöst
Änglar av snö sänker sig
Lyssnar efter ljus

Svaret

Finns det en mening
Barnen leker på gården
Portal mot alltet

Allt och inget

Vakuum, tyngdlös
Solstrålen mot mitt öga
Vikten av en tanke

Minnen

En bit av min själ lossnar
Flyter stilla iväg genom tiden
På stränderna ser jag mitt liv

En enkel tanke

Var vill jag bo
Jag vill bo där du finns
Där det finns mening

Atlantis

Under Atlantis
Sakta smälter verkligheten
Blottar svävande ett liv

Silverflicka

Utan röst, osedd
Ändå vägrade du ge upp
Månen var din vän

Två solar stiger
Döden kräver inget mod
Du står där i ljust hav

Stark

Levande

Med en spröd ton som spräckte mörkret

Mina drömmar flyger dig tillmötes

Vi två gav

Du törstade
jag gav dig att dricka,
din blick blev klar

Du såg min törst
och gav mig ditt hjärta,
mitt hjärta mötte din blick

Inte idag

Tråden så tunn

sirenernas sång,
kom vila hos oss, kom

tre änglar betraktar mig
men ser de, förstår de

…Inte idag

Hopp

Mörker

Jag vill tro,
våga tro

Vad är tro,
ögonblick av val

Överlämnar mig,
Faller genom tom rymd
utan rädsla

Finns du där

Inte så enkelt

Inte så enkelt

Jag förstår,
förstår att ur ett tunt sår
kan det svåra släppas ut

Jag kommer aldrig att döma
vet att smärtan lindras

Att det svarta svåra
som rinner längs armen
är en stilla flod av osynlig smärta

Inte så enkelt
inte så svart eller vitt

Det spröda, sårbara
men med en kärna av stål

Det finns så många,
många verkligheter

Jag förstår

Jag ser dig

Låt oss börja där

Vänner

Jag fick en bit av evigheten
mina döda vänner,
saknar er plötsligt

Sprickor i tiden
ni finns där någonstans

Som bleknade fotografier
finns ni där

Era drömmar

Morgonrutin

Djupt inne i isen
finns mina tankar kvar
nedfrusna, väntande

Skör glömska
drar tusen streck i sanden
utan svar

Samlar på tystnad
bedövad

Varje morgon
streck i sanden

Ett för var dag
… för varje sår

Tar det slut

Möte i gränsland

Går genom berget
drömmar av glödande is
närmar mig mitt mål

Gräset fuktigt av dagg
ser in i mitt innersta
väntar på smärtan

Hon visade sig

Som en förlorad kärlek,
kysste jag henne

Hon visste redan allt

Stoft

Kom ur intet
vänder mig bort och ser
allt har redan hänt

Ur mitt minne strömmar tysta stjärnor

Skuggor

Skuggorna
mörkret skrämmer mig inte
jag har varit här

Orden är stumma nu
vi delar vårt sista ljus
alltid nära

Vad vill du veta

Jag frågade dig
vad vill du veta

Vill du ha min sanning
mina innersta tankar

Vad vill du veta

Tror du att det finns en sanning

Vågar du se in i mitt djupaste mörker

Kan du befria mig från min smärta

Varför frågar du
vill du veta

Längtan

I det djupaste mörker
bor en tanke

En längtan

Efter ljus

Bortom det osynliga

Tro

Som ett jagat djur

Blekblå måne mot ännu ljus himmel
solens sista strålar dör i havet bakom min rygg

Vad skiljer de döda från de levande
Är jag bara ett namn
Några få ögonblick

Och sedan

Νέμεσις (Nemesis)

Det är dags nu
svart eld flyter ur mitt hjärta
genom mina händer

I fjärran bergen
tusen nyanser av grått
doft av sval blå vind

Minnen av tystnad
nyckelpigan på min hand
just nu ingenting

Har du

Har du inte sett in i mörkret,
kommer du aldrig att förstå

Har du inte stått på kanten och med lugn sett ner i avgrunden,
kommer du aldrig att förstå

Har du inte älskat någon mer än livet,
kommer du aldrig att förstå

Har du inte…
Kommer du aldrig att förstå

Har du då levt

Bort

tystnad, andetag
slut dina ögon min vän
vi reser tillsammans

Val

Går fram till kanten
Ser ner i avgrunden
Skuggorna lyser

Sanning

Svarta kostymer
lögner sjunker i havet
kroppar flyter mot land

Saknad

Flik av blå himmel
omgiven av evigheten
känner saknaden

Önskan

Finns mitt paradis
ljuset betyder inget
är du där älskade

Paus

Ljuset på min väg
stjärnor återvänder hem
ögonblick, mitt liv

Svar

Går under ytan
doft av mandelbloms tårar
allt du sa var sant

Dold

Innanför skalet
Sorg söker sig ett tryggt hem
Vintermoln i stål

Kamp

Mörkret stiger fram
Tungt beväpnar sig ljuset
Dödar utan skuld

Väntan

När får jag se dig
Ditt skimrande ljus igen
Resan går inåt

Grav

Kroppen utan själ
Snöfall döljer stenens skrift
Skuggan saknar namn

Sand

Sitter med ryggen mot verkligheten

Sval sand rinner ljudlöst mellan mina fingrar

Väntar på natten

Det finns,
finns det som bara kan ses i mörkret

Ett korn som kommer glänsa,
ett korn som kan krossa drömmar

Allt går mycket långsamt nu

Det finns en mening i varje hjärtslag,
en sanning i varje droppe

Det blir kallt,
är det så här det är

Snö

Vitt, söker

Landskap utan konturer, vitt,
jord och himmel i möte utan gräns

Mörkret faller allt blir tydligt.
Vintergatans solar ser mig söka

Hungern försvann för länge sedan
Jag minns vart enda ord du sa

Ny dag gryr, vitt konturlöst

Jag minns, dina ord finns där ute i det vita

Dröm V

Stranden ekar öde, ser spår i sanden efter dina nakna fötter,
novembernatten frös dem i ett evigt ögonblick

Bländande vit snö faller, driver in från hav,
fyller dina spår
Snart ser jag dem inte mer
Rakbladen sitter djupt i mina armar

Flingor smälter på min hand, varje flinga ett liv
Smälter på min hand, ett utsläck liv
Smärtan håller mig levande

Jag söker efter svar,
det finns inga svar

Jag hör din röst på avstånd

Du är

Och om jag aldrig fick se solen mer men du fanns hos mig
skulle jag ej sörja men leva lycklig,
för du är mitt ljus, min värme, i varje hjärtslag mitt allt
Du är min sol och stjärnorna på min himmel
Du är mina lyckligaste stunder

Jag vill se

Du sa jag var din klippa i ett stormigt hav
Jag är din klippa i ett stormigt hav,
din trygga hamn mot isande vind

Du sa jag gav dig kärlek du inte fått
Jag ger dig all min kärlek

Du sa mitt hjärta var av guld
Jag ger dig mitt hjärta min älskade

Men mitt hjärta är inte guld,
det är kött och blod,
med tillit utan gräns, kärlek utan villkor

Jag vill se frihet i din blick, befriad styrka i dina steg

Alltid där

Jag känner din närvaro, förnimmer din doft,
hör dina mjuka steg mot solvarmt golv,
ser ditt leende

Sitter stilla, ser gnistrande dammkorn långsamt dansa runt dig,
känner universums hela skapelse i mitt hjärta

Mörkret sänkte sig och du var inte längre där

Jag känner din närvaro, förnimmer din doft,
hör dina mjuka steg mot solvarmt golv,
ser ditt leende

Jag kan se dig klart även i det svartaste mörker

Dolda stigar

Det finns platser i din trädgård dit de aldrig kom,
de som skövlade och svek

Du visade dem den underbaraste trädgård

Deras själviskhet trampade varje blomma,
orden dödade fågelsången
och bäckens klara vatten gjorde de till lera

Det finns stigar, rum dit de aldrig nådde

Du visade mig din underbara trädgård

Jag vill se varje blomma på nytt slå ut,
väcka fågelsången,
jag vill fylla bäcken, se den åter klar o ren

Jag vill nå din trädgårds dolda platser,
vet att stigen dit går genom ditt hjärta

Vill finnas där till mitt sista andetag

Jag sa

Jag sa,
glöm dem som kallade sig dina vänner
men svek och inget ville se

jag sa,
glöm dem som såg men likgiltigt lät dig lida

Jag sa,
glöm dem som byggde murar av kyla och hot
kring dig och samvetslöst trampade på din själ

jag sa,
det är aldrig försent,
jag sviker dig aldrig

Kommer jag

Min saknad efter dig är en svart klippa i mitt bröst,
natt utan gryning

Kommer jag någonsin

Min längtan efter dig är ett rött segel i mitt hjärta,
seglar på en solvind som är du

Kommer jag någonsin

Mina minnen aldrig sinande källor,
en gyllene jord med doft av liv

Jag ser dig i mina drömmar,
bilden av dig är målad i de underbaraste färger,
hos dig är jag hemma

Kommer jag någonsin igen

Så nära nu

Förlamande frusenhet som evig vandring över arktisk is

Så nära nu sa du, så nära

Och isen blev till vatten, en våg ur mitt hjärta som
bar min längtan och saknad över den ocean som skilt oss åt

En våg som sköljer dina stränder med tusen dagars längtan,
tusen nätters saknad

Som bär tacksamhet i varje ögonblick tillsammans,
och minnet av arktisk natt

Som aldrig kommer ta dig för given

Semper fidelis, ett löfte

Känslor kan bli till ord,
glänsande spegelblanka ord av kärlek och till tröst

Men om mina ord ej blivit till handling
skulle jag aldrig förlåtit mig själv

Dröm IV

En natt utan slut, i väntan på soluppgång

Ser ut över svart stilla hav

Väntar på mitt skepp vid horisonten,
ett enda skepp kan ta mig härifrån

Sluter mina ögon och ser ett segel i det första morgonljuset

Tillbaka

Reser tillbaka till en plats, en plats innan
Innan allt det svåra

Då du fanns där bredvid mig,
då du låg där, tätt, nära och vi var lyckliga

Så korta ögonblick av lycka,
då visste jag,
att jag aldrig behövde söka mer

Innan allt det svåra,
innan allt det svåra

Att förstå

För att förstå mig, måste man känna dig

Min kärlek har aldrig varit blind, den har sett
vad ingen annan velat se

Ett ljus som ingen annan sett,
ett mod som ingen anat

Min kärlek har aldrig varit döv, den har hört
vad ingen annan velat lyssna till

Tankar som ingen annan hört,
en själ med den klaraste ton

Min kärlek känner inga gränser,
den kräver inget tillbaka

Jag har sett ett ljus,
hört en ton,
känt en doft av paradis

Vad är ett liv värt,
en endaste människa

Längtan efter land

Driver på ändlöst hav med sargat segel och krossad kompass,
horisont utan slut mot okänt mål

Vem hade jag varit utan stormarna, om jag inte slukats av
ovisshetens djupa strömmar

Det förflutnas gyllene spillror sjunker sakta
ner i djupet för att lägga sig till ro

Smakar det salta vattnet dag efter dag
Längtan efter land och söta källor

Vem hade jag varit utan längtan,
hoppet, längtan efter dig

Driver men ger aldrig upp min längtan,
Du är min enda strand, mitt enda hopp,
min enda söta källa

Om

Du kommer till mig,
som en våg av värme finns du där

Om natten

Och om jag inte vaknar mer

Skulle du då, finnas där för evigt

Dröm III

Går under stålgrå skugglös himmel över öde jord

Ser ditt ljus på avstånd, ser dig komma åter från striden

Så lät du mig sy dina sår som ej kan ses med min kärlek
Ljuset i din själ, värmen i din blick gör mig hel igen

Vilar i stilla tyst tillit vid foten av framtiden,
funnit vad vi sökt

Dröm II

Simmar genom svart kallt vatten för att nå fram till dig

Längs strändernas klippor står människor
I händer håller de kransar,
håller dem så hårt i sina händer
Tvekar, önskar att någon annan skall avstå först

Når fram men utan krafter kvar

På stränderna står människor, väntar, tvekar

Ser inte längre land i mörkret,
sjunker i det kalla vattnet, men gör det tätt tillsammans,
jag känner, jag hör ditt hjärta

Människorna vänder hem utan att se sig om,
lite sorgsna bär de tillbaka sina dyrbara kransar, frälsarkransar

Vaknar,
ville inte vakna upp,
det fanns ett ljus under ytan
En skör tråd av hopp om någonting bättre

Lacrimosa

Finns det något bortom stjärnorna

Din närvaro fyllde mig med ljus
och för mig över hav av längtan
Det finns något bortom stjärnorna

Finns det minnen som aldrig dör

Dina toner nådde in i min själ
och för mig över hav av längtan
Det finns minnen som aldrig dör

Finns det en längtan som är evig

Du finns bortom stjärnorna
Du finns bortom tid och rum
Du finns som en evig värme

Det finns en längtan som aldrig dör,
en längtan som är evig, allt annat är svart tomrum

Ökenblomma

På avstånd har jag betraktat dig, din vandring genom öknen
Sett din svåra kamp
Som en skugga följde jag dig,
så nära men utan att kunna välja din väg

Törstande dagar under obarmhärtig sol,
isande mörka nätter utan skydd
Du grät i ensamhet så många nätter

Öknens vargar har fegt i flock slitit bitar ur din kropp,
lämnat dig blödande utan hopp

Jag fanns hos dig, hos dig hela tiden, som en skugga
Du vandrade själv men var aldrig ensam

Din vandring är snart över, havet är nära nu,
så nära, du min vackraste ökenros
Jag står på stranden, du var aldrig ensam

Tusen solar

Med värmen av tusen solar
smälte du isen runt min själ

Du såg rakt in i mitt hjärta och jag rakt in i ditt

Med kraften av tusen solar blåste du liv i det jag trott var dött,
fick öknen att blomma och källorna att fyllas

Livet vände åter

Med kraften av en viskning och din hud mot min
var jag din för alltid

Vad ingen någonsin sett

Du dolde det svåra smärtsamma för världen,
innanför ditt skyddande skal bar du det,
ensam i avgrunden

Den natten öppnade du dig för mig och jag såg din sanning,
det du inte låtit någon annan se, det ingen annan sett

Din smärta har fött en pärla, underbart skimrande klar,
kring ett vasst korn av sorg, längst där inne

Sakta stiger vi mot ytan, ljuset och värmen

Dröm

Liv, ditt svärd av kristall hugger djupt och skoningslöst
Faller blödande genom stjärnlös natt
Om och om igen

Ett avlägset Hades

Ligger på rygg i det fuktiga gräset,
stirrar upp i det oändligt blå

Andas in, andas ut, väntar
Hör vågor sakta rulla in, väntar

Jag älskade dig, du sa du älskade mig
Så sa du att du inte kunde tro att jag var sann,
du vågade inte tro

Jag var sann, du kunde ha trott
Han kränkte och förminskade dig,
försökte döda din tro på dig själv

Du gick

Så levde du plötsligt i ett nytt och avlägset Hades
Jag följde din kamp nere i djupet
Ett rike som tog all din styrka tills du dödat dina demoner,
återtagit ditt liv

Ser nattens alla stjärnor tändas
Andas in, andas ut, min väntan är över
Reser mig upp för att gå dig till mötes
Jag är sann, du kan tro

För eviga stunder

Puhpinnar

Vått, glänsande, höst
Vi står på bron och ser vattnet strömma under oss
Ser de små virvlarna som lika snabbt som de bildas lösas upp
Puhpinne? Frågar jag
Tar varsin pinne och släpper ner i det mörka vattnet
Halvspringer till andra sidan för att se vem som kommer först
Minns inte vem som vann men minns och glömmer aldrig den stunden

Du är aldrig ensam mer

Mot ljuset

Jag kysste dina sår, torkade tårarna från din kind
Jag svor att aldrig lämna dig ensam i mörkret
Du sa att du inte förtjänade det,
men du förtjänar att alltid bli älskad
När mörkret är som svartast
vill jag att min kärlek till dig skall vara en värmande eld,
en fackla att lysa din stig mot ljuset
Ta min hand, jag går vid din sida ur mörkret min Älskade

Höst

Varför

Septembersol, löven tänds i gnistrande fyrverkeri,
luften klar som kristall och himmelen aldrig djupare blå
Skönheten skär djupa sår som fylls av sorg
Tårar bränner bakom ögats sköra glas

Fragment

I nattens mörker minns jag dig. Hur nära du låg
I sömnen fick du ro, dina lugna andetag
Det svarta svåra som fyllde dagen dog i mörkret
Du är borta men doften av dig finns där än

Skymningsland

Skymningsland… vandrar i dunklet, det ständigt grå,
där inga färger är riktigt klara,
men inte heller mörkret så kompakt att man inget ser,
man tar sig fram på något vis
Jag har levt så länge i denna skymningszon att mina ögon,
mitt sinne vant sig vid att inte längre se färger,
inom mig finns en längtan, en längtan att se färgerna igen

Jag minns

Någonstans i mitt inre finns minnet av hur det en gång var