Skymningsland… vandrar i dunklet, det ständigt grå,
där inga färger är riktigt klara,
men inte heller mörkret så kompakt att man inget ser,
man tar sig fram på något vis
Jag har levt så länge i denna skymningszon att mina ögon,
mitt sinne vant sig vid att inte längre se färger,
inom mig finns en längtan, en längtan att se färgerna igen
Jag minns
Någonstans i mitt inre finns minnet av hur det en gång var
onsdag 27 augusti 2008
Skymningsland
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Kära Bertie,
minns du när vi stod på lilla bron och kastade puh-pinnar?
Det är 23 år sedan.Ups and downs and downs....We shall walk in fields of golds one of this days.....
Skicka en kommentar