Semper fidelis, ett löfte

Känslor kan bli till ord,
glänsande spegelblanka ord av kärlek och till tröst

Men om mina ord ej blivit till handling
skulle jag aldrig förlåtit mig själv

Dröm IV

En natt utan slut, i väntan på soluppgång

Ser ut över svart stilla hav

Väntar på mitt skepp vid horisonten,
ett enda skepp kan ta mig härifrån

Sluter mina ögon och ser ett segel i det första morgonljuset

Tillbaka

Reser tillbaka till en plats, en plats innan
Innan allt det svåra

Då du fanns där bredvid mig,
då du låg där, tätt, nära och vi var lyckliga

Så korta ögonblick av lycka,
då visste jag,
att jag aldrig behövde söka mer

Innan allt det svåra,
innan allt det svåra

Att förstå

För att förstå mig, måste man känna dig

Min kärlek har aldrig varit blind, den har sett
vad ingen annan velat se

Ett ljus som ingen annan sett,
ett mod som ingen anat

Min kärlek har aldrig varit döv, den har hört
vad ingen annan velat lyssna till

Tankar som ingen annan hört,
en själ med den klaraste ton

Min kärlek känner inga gränser,
den kräver inget tillbaka

Jag har sett ett ljus,
hört en ton,
känt en doft av paradis

Vad är ett liv värt,
en endaste människa

Längtan efter land

Driver på ändlöst hav med sargat segel och krossad kompass,
horisont utan slut mot okänt mål

Vem hade jag varit utan stormarna, om jag inte slukats av
ovisshetens djupa strömmar

Det förflutnas gyllene spillror sjunker sakta
ner i djupet för att lägga sig till ro

Smakar det salta vattnet dag efter dag
Längtan efter land och söta källor

Vem hade jag varit utan längtan,
hoppet, längtan efter dig

Driver men ger aldrig upp min längtan,
Du är min enda strand, mitt enda hopp,
min enda söta källa

Om

Du kommer till mig,
som en våg av värme finns du där

Om natten

Och om jag inte vaknar mer

Skulle du då, finnas där för evigt

Dröm III

Går under stålgrå skugglös himmel över öde jord

Ser ditt ljus på avstånd, ser dig komma åter från striden

Så lät du mig sy dina sår som ej kan ses med min kärlek
Ljuset i din själ, värmen i din blick gör mig hel igen

Vilar i stilla tyst tillit vid foten av framtiden,
funnit vad vi sökt

Dröm II

Simmar genom svart kallt vatten för att nå fram till dig

Längs strändernas klippor står människor
I händer håller de kransar,
håller dem så hårt i sina händer
Tvekar, önskar att någon annan skall avstå först

Når fram men utan krafter kvar

På stränderna står människor, väntar, tvekar

Ser inte längre land i mörkret,
sjunker i det kalla vattnet, men gör det tätt tillsammans,
jag känner, jag hör ditt hjärta

Människorna vänder hem utan att se sig om,
lite sorgsna bär de tillbaka sina dyrbara kransar, frälsarkransar

Vaknar,
ville inte vakna upp,
det fanns ett ljus under ytan
En skör tråd av hopp om någonting bättre

Lacrimosa

Finns det något bortom stjärnorna

Din närvaro fyllde mig med ljus
och för mig över hav av längtan
Det finns något bortom stjärnorna

Finns det minnen som aldrig dör

Dina toner nådde in i min själ
och för mig över hav av längtan
Det finns minnen som aldrig dör

Finns det en längtan som är evig

Du finns bortom stjärnorna
Du finns bortom tid och rum
Du finns som en evig värme

Det finns en längtan som aldrig dör,
en längtan som är evig, allt annat är svart tomrum

Ökenblomma

På avstånd har jag betraktat dig, din vandring genom öknen
Sett din svåra kamp
Som en skugga följde jag dig,
så nära men utan att kunna välja din väg

Törstande dagar under obarmhärtig sol,
isande mörka nätter utan skydd
Du grät i ensamhet så många nätter

Öknens vargar har fegt i flock slitit bitar ur din kropp,
lämnat dig blödande utan hopp

Jag fanns hos dig, hos dig hela tiden, som en skugga
Du vandrade själv men var aldrig ensam

Din vandring är snart över, havet är nära nu,
så nära, du min vackraste ökenros
Jag står på stranden, du var aldrig ensam

Tusen solar

Med värmen av tusen solar
smälte du isen runt min själ

Du såg rakt in i mitt hjärta och jag rakt in i ditt

Med kraften av tusen solar blåste du liv i det jag trott var dött,
fick öknen att blomma och källorna att fyllas

Livet vände åter

Med kraften av en viskning och din hud mot min
var jag din för alltid

Vad ingen någonsin sett

Du dolde det svåra smärtsamma för världen,
innanför ditt skyddande skal bar du det,
ensam i avgrunden

Den natten öppnade du dig för mig och jag såg din sanning,
det du inte låtit någon annan se, det ingen annan sett

Din smärta har fött en pärla, underbart skimrande klar,
kring ett vasst korn av sorg, längst där inne

Sakta stiger vi mot ytan, ljuset och värmen

Dröm

Liv, ditt svärd av kristall hugger djupt och skoningslöst
Faller blödande genom stjärnlös natt
Om och om igen