Simmar genom svart kallt vatten för att nå fram till dig
Längs strändernas klippor står människor
I händer håller de kransar,
håller dem så hårt i sina händer
Tvekar, önskar att någon annan skall avstå först
Når fram men utan krafter kvar
På stränderna står människor, väntar, tvekar
Ser inte längre land i mörkret,
sjunker i det kalla vattnet, men gör det tätt tillsammans,
jag känner, jag hör ditt hjärta
Människorna vänder hem utan att se sig om,
lite sorgsna bär de tillbaka sina dyrbara kransar, frälsarkransar
Vaknar,
ville inte vakna upp,
det fanns ett ljus under ytan
En skör tråd av hopp om någonting bättre
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar