Utan

Lägger minnet av dig
till ro,
glömska

Men,

men

Smeker om natten,
minnet,
av,

dig

Din nära, släta hud
värmde mig,
till liv

Hur

Dina andetag
andades
i mig

Dina

Din

Så minns jag

Så försöker jag leva

utan

Så

måste jag

Så måste jag

Utan

Något

Utan längre någon
längtan

fattar tag i

Som om det fanns,

fanns något,

något

En röst som sa

Gryning

Vaknar
koltrastens sång

Passerar sovande kroppar
vars drömmar stilla gjuts över
verklighet

Drömmar flödar ur kroppar
ner i jordens sprickor
som tusenårigt vatten.

Rösterna ur marken svarar,
viskar dem bilder om
ljus och mörker,
avlägsna platser utan namn

Stenen under min bara fot
berättar sin historia

Det finns ingen,

ingen, sanning

Avlägset hörs nu sången

Nu kan jag fortsätta

Snöfall

Ur svart jord kom en viskning,
ord om avstånd

Långsamt, stilla faller de sista fligorna,
förgäves försöker jag räkna dem,
förstå vad jag ser

Så tar hon min hand,
leder mig mot kanten,

Ger mig ett omöjligt val

Löser mig från mitt löfte,
vänder sig om och går

Jag står kvar,
räknar,
flingorna

Försöker förstå

Osynliga ord

Att vakna i tystnaden

Dina ord är,
tysta i mig
Du finns i mig, din röst

Utan att finnas är du där

Du säger

Kom min älskade,
Kom

Det är inte farligt

Ett avlägset skratt

En värme

Att finnas

Lyssna på mig

Lyssna

Var finns sömnen

Om det finns en plats,
en plats, med

med

I samma ögonblick
andas vi i varandra

Genom isen

Där finns

Lyssna

Lyssna

Gräver

Gräver

Gräver bland snäckorna på stranden
jag vet inte längre
vad jag söker

Två ord,
två,
ord

Minns dem inte

Blir till vatten som dagen torkar bort

Gåtan jag aldrig löste

Försöker
minnas

Tårarna bränner ett hål i,
i

Jag lämnar ljuset i skuggan av mitt liv

Ännu

Bär glöden
genom regnet

Under huden,
finns jag

In från havet,
dimman

Jag finns,

ännu

Nattspegel

Luften tunn, tom

Lämnad utan skugga

Jag stänger tiden

Din

doft