Innan, du

Det är stål,
genom mina händer

Genom isen,
berget

Befrielse

Men, så

Rör vid mig

Rör mig,

endast

En gång till

Innan, du

Orden

När brevet kom
orden som skulle stilla längtan
men som skar, öppnade såren

Jag vill inte tala om det

Bär dofterna i mig

att

Vara

är,
mening

Om jag inte,
vet, förstår
saknar det då mening

Samlar nätterna,
lyssnar efter det osynliga

Transparens

Hon tog min hand, förklarade
Det finns inte längre något avstånd

Varje ögonblick löser upp sig i, nu

Så log hon och
gick in i mig

Nattgrav

Polerar natten med solens sista strålar,
syr en dröm av ljusa minnen.
Outsagda ord sjunker stilla mot mjuk botten.

Jag begraver min längtan
invid ditt namn

Måste

Befriad från mitt,

mitt,

vara

Ökenvinden döljer spår
hur skall jag

någonsin få veta

Vad som fanns,
mellan ljus och skugga

Jag saknar,

saknar

Andas utan att leva

Fåglarna förlorade sin sång
ruttnande burar med döende toner

Fyller segel med solvind.

Måste, måste

måste