Vi kan aldrig

Vi kan aldrig äga

Havet var mer än blått

För ett kort ögonblick
lånade jag

lånade

Sommarmorgon

Vaknar,
tusende morgonen

Sträcker ut min arm,
mot

Går ut i sommaren

Plockar lupinerna,
ställer dem på bordet

På den plats,

Där du satt

Noll

Stannar upp

Samlar regnet,
smakar

det

Viskar vänt mot mitt öde

Försöker förstå,
varför,
Jag är här

Hon ler,
ler mot mig

Liv

Så kort

jag drömde om en lycka som inte fanns

Och än en gång steg solen över horisonten,
som om ingenting hade hänt

Men där bakom ditt öga
ett ljus

Stormöga

Så stilla,

här

Sänker minnen
i det blanka havet

kommer jag någonsin igen
att få känna dina släta stränder

Så djup slår din puls i mig,
så djupt

I det blanka stilla

Här