Regnskogsfjäril

Händelse

Försöker förstå,
hur

När en fjärils vingslag
kan förändra allt

Hör ljudet av
varm sommarnattsvind
genom träden

Jag rör mig mot noll
färdas bakåt

Allt kunde varit så annorlunda

Pendel

I trädet hänger gungan kvar,
repen grå och gräset högt
så länge sedan

Under grenen
gungar min skugga

Ser dig

I korta ögonblick lämnar jag allt

Släpper taget

Storm

Med matematisk kyla,
mekanisk precision
mister jag bit för bit

Jag gömmer min saknad
bland de släta stenarna på botten

Där lyssnar den på havet,
sover

Osynlig

Den fina sanden
sjunker långsamt till botten

Zenit

Vi bär universum på våra axlar

Vad finns där,
i tomrummet,
som vi inte kan finna

Här

χάος: Dolda mönster

Förlorar jag mening,
om jag inte förstår

Hur skall jag veta vad det betyder

I parken
Körsbärsträden släpper sin blom,
i ett rosa och vitt snöfall

Jag behöver inte förstå

Strandminnen: Dröm 1.1

Långsam dyning slår mot slät sand
Glittrande solar
i mörkt mellanrum

En svart kostym stiger upp på stranden
Den värd som fyllt dig flyter
likt ett tomt skal i havet
Vaggas varsamt av vågorna
sjunker så ner i ett nytt kosmos

Din röst är, som,
om vore den genomskinlig,
jag hör knappt dina ord,
du säger du har svar

Innan du återvände,
lämnade du mig,
ett tomt blad i sanden

Ett nytt liv föds

Strandminnen: Dröm 1.0

Hon satt med ryggen mot mig när jag kom ner till havet
Med fötterna i vattnet och blicken
mot en punkt under horisonten

Det är liv och död sa hon,
reste sig och gick
Jag satt kvar och försökte
finna punkten hon betraktat

Såg den, reste mig upp för att söka henne
Följde hennes spår längs vattenbrynet

Dom slutade tvärt vid snäckan
som spolats upp under natten

Var inte rädd

Allt har redan varit

Jag föddes och dog
I samma ögonblick

Jag fanns alltid
och
aldrig

Det finns inte längre,
något att frukta

Allt har redan skett

Förtröstan

Vattnar,
varje morgon
minnet av dig

Jag bad inte om detta,
det kom till mig

I de döda grenarna
fanns liv
Magnolian slår ut

Allt fanns redan där

Bakom fasaderna

Jag såg hav utan liv,
skogar utan doft,
Solar utan ljus

Död skönhet

Jag såg

Rädsla och begär

Djupt bakom maskerna,
bortom lögnerna

I det innersta,
dolt

Gråter ett ensamt barn

implosion

Det otänkbara,
imploderar,
kollapsar till ett
tomt rum

Ett tomt vitt rum

Två droppar av vårt blod,
ljudet av rinnande vatten

Vad finns kvar

När allt är borta

Slutar andas

Jag är på djup som
krossar varje ben, känsla,
tills smärtan och tomheten blir,
en befrielse

vad finns efter,
det omöjliga

Det omöjliga

I stormens öga

Sluter mina ögon,
Utan att längre se bilder

Bara ett lågt brus av,
svart

På verandan,
koltrasten sjunger
ett regn

Naken,
varje droppe söker,
finner sin egen väg
längs min kropp,
mot mitt centrum

Vindstilla,
ödet kom klädd i trasor,
med sorgsen blick

Såg mot horisonten
Alla val var redan gjorda

Jag kan inte finnas här

I cirklar

Jag längtar bort,
i dammen simmar karpen,
längtar inte efter något

annat än,
himmelen

himmelen