Svart kärna

Jag skär ett hål i ditt pansar

Varsamt tar jag ut din sorg

Håller den i mina händer,
så kysser jag den

Låter den bli,
en del av mig

Requiem i rött

Låser upp det osynliga

Bläddrar bland de saknade sidorna

Letar

Rött

När jag slutade äta upphörde hungern

Ständigt

Det är rakt framför mig,
är där,
hela tiden

Känslan slår rot,
så försvinner

hur kan du ändå,
vara

jag krossar mina ben mot minnet

Frid

Havet var så stilla

Du doftade sorg när du kom,
jag drack din smärta till sista droppen

Du bar mitt förlorade minne med dig

Under den spegelblanka ytan fanns,
allt sparat

Reinkarnation

Pjäserna flyttas

Med obönhörlig logik
raderas hopp och önskan

I skuggan av
det som en gång var jag

Krossas kärnan,
föder ett förflutet barn