Slocknar

I natt,
Min dröm kom,
ur min längtan efter en horisont,
ur tusen nätters tankar,
av plutonium

Känner din hands sista värme mot min kind
innan dagen skär natten itu

Lossnar

Jag, en del av tomrummet,
mellanrummen

Som om den inte längre fanns
lossnar min längtan

Öppnar sig, fylld av glödande brons

För min hand genom buskarna
på stigen ner mot dalen

Jag lossnar från min kropp

Jag är en del av tomrummet

Mot stranden

Flyter,
på mina sista drömmar

I det grunda vattnet skär
strandens svarta sand utan smärta

Ur de vindstilla skuggorna
kommer min sorg mig till mötes
Sjunger hon tyst sin tröst i,
bilder utan ord

Bakom solen

Redan

innan jag
visste

Att du

Tills,
ingen återvändo
längre fanns

Vilar bakom solen

Väntar,
på

Att återvända

till…

Månljus

Räknar vågorna mot mitt vara
sjunker i mellanrummen

Havet var utan samvete
månens skiva
dold bakom berget

Kysst av natten
av, Atlantis skuggor

Ny existens

Efter regnet
Stiger med ångan ur trädens kronor
lyfter utan kropp

Nuddar vid stjärnorna
Allt är hos mig nu

Reser

Ur längtan föddes allt
tills
ljuset förtärde ljuset

Jag bränner mina tankar på bål
för fingret över askans yta
dit min längtan går

reser utan destination

Barndom

Jag minns inte min barndom,
den var lycklig

Doften av

Vitt

Händelsehorisont

Vilar på den smala avsatsen
med ryggen mot bergets mörka materia
Där inne,
havet jag aldrig nådde

Min svarta stjärna stiger

Bortom händelserna,
utan löften

Existens

parallell
vitt mot vitt

Ser mot, genom
mellan det tomma

Marken pulserar
din värme
genom min kropp

Avlägset ljud av liv
som om
Jag också fanns

Stilla

De döda så stilla
ljus från
små bländande sår

medan jag faller
mot minnen av
sommarnatt

Centrum

Mot en punkt,
där,
allt är

Jag förlorade ett ord

I dig

Om jag söker det

Mot en punkt,
där,
allt

Förångas

Hugget i berget
Det vi trodde var sanning
Flöt bort i vinden

Mina ord

Hur få ord
behöver jag

För att förklara

Som silver
över himmelen

Förändring

Efter tiotusen...

Djupt i berget lossnar,
något

Flyter genom stenen
mot ytan

Beredd

Natt

Vaknar

Känner dig andas
mot min nakna rygg

Vet att du inte är där

Somnar i en värme,
som om,

det vore sant

I evighet

ord,
kan inte läka

tid,
kan inte läka

men

om du åter fanns,
i mig
om jag åter fanns.
i dig

i ett, ett andetag

så kanske

kanske

Vi kan aldrig

Vi kan aldrig äga

Havet var mer än blått

För ett kort ögonblick
lånade jag

lånade

Sommarmorgon

Vaknar,
tusende morgonen

Sträcker ut min arm,
mot

Går ut i sommaren

Plockar lupinerna,
ställer dem på bordet

På den plats,

Där du satt

Noll

Stannar upp

Samlar regnet,
smakar

det

Viskar vänt mot mitt öde

Försöker förstå,
varför,
Jag är här

Hon ler,
ler mot mig

Liv

Så kort

jag drömde om en lycka som inte fanns

Och än en gång steg solen över horisonten,
som om ingenting hade hänt

Men där bakom ditt öga
ett ljus

Stormöga

Så stilla,

här

Sänker minnen
i det blanka havet

kommer jag någonsin igen
att få känna dina släta stränder

Så djup slår din puls i mig,
så djupt

I det blanka stilla

Här

Tillbaka

Mina tankar,
brister

Bygger en värld av minnen

Så, plötsligt

Stilla rum

Gränserna suddas ut, raderas,
bleknar och försvinner bakom mig

Linjerna har passerats,
allt ur inget

Våra röster löses upp i mörkret, så nära

De

Fångad

Jag minns en tiger jag såg som barn

I en bur av betong
gick du
tills du nådde
den grå väggen

Vände

Gick tills
du nådde
väggen

Vände

Du såg på mig

Din blick

Sår

Jag skär så djupt
Allt verkar förlorat, i
Visa dig igen

Koncentration

Mitt,
liv

Hopp,

drömmar

En svart pärla i min
hårt knutna hand

Sänker ner den i kosmos

Allt

Nu

גת שמנא (Getsemane)

Varje andetag jag tog,
var ditt

Fanns det någon sanning

Fäller olivträden i lunden

Så långt bort

Med brevet i handen,
brevet, i handen

med…

Med brevet i handen,
går jag över svart jord, som,
som,
slukar min skugga,

alla mina ord

För en nanosekund
kysser jag ditt innersta centrum

Känner, känner

ett,

Som ett rakblad,
spår i snön leder bort

Bort

Snö

Tomma sidor

Min längtan väger inget