Gravitation

Från din tankes centrum
faller, färdas
all tid i, en endaste droppe

Svart

Mot ett minne av
långsamt över kantens egg
svävar kort, sedan

Öppning

Fasadens lungor
lägger mitt liv mot gatan
jag andas staden

Under körsbärsträden

Skuggor innan blom
ännu når ljuset marken
snart slår mörkret ut

Kropp

Mellan rälsens sten
Ännu fylld av minnen, från
En lätt vibration

Vacuum

Jag har spelat in
min tystnad

Lyssnar till den på hög volym

när ljuset
mörkret

då
hör jag hur fasaderna andas
på min väg hem

Det eviga ögonblicket

Havet tog dina steg från världen

ändå hör jag dem mot den mjuka sanden

Som om du fortfarande
var här

Gåva

Du gav mig dina ögon
för att jag skulle se
vad du sett

Skuggan av regn
Jag hör hur du andas

Underjord

Passerar murarna
lämnar alla ljud
bakom

Under mig lägger sig vintergatan stilla tillrätta,
lossnar

Oktober, morgon

Vaknar
ur natten, svala droppar

samlar

En kropp
i mig fanns du, vi, oss
fanns

mot den yttersta gränsen

Dricker längtan

Allt är bara minnen, nu

Jag minns hur jag förde mina händer

straxt ovanför din kropp
din hud som bärnstensfärgad honung

Kysste dig på en punkt du sa du aldrig
blivit kysst förut

Du var honung mot mina läppar

Vi reste över,
med varandra

Till platser som

till platser vi inte

förbi, verkligheten

 

Dina väggar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag saknar söker
riktning mening

Lyssnar till dina sånger om längtan
de som passerat
Du sjunger deras liv och minnen

Får jag stanna här

Stannar

Just där skuggan faller

studsar mot stenen och blir till ljus

Betraktar det som
ej längre går att räkna

För handen över, genom
det nyss levande

Det nyss,

nu

Kvällstanke

Alla böcker kommer att brinna
Alla våra tankar tänkta förångas
Våra i jorden vilande kroppar förintas

Vår i alltets obetydliga sol
bli en röd jätte och sluka
allt vi känner

Vi kommer att bli små
små partiklar
färdas genom tom rymd

Så en dag kommer vi att andas in
andas in av en existens
i en galax, vi ej ens känner namnet på

Som stoft från ett dött solsystem
kommer vi att andas in

I varje andetag vi tar finns existensen
från någon
någon som brann
långt före oss

Jag betraktar förundrat skönheten hos snäckan
där
alldeles vid sidan av ljuset
på syrenens blad