Färdas

Kroppar i resa
Somnar snart i förorten
ömt mot betongen

Som om vi fanns

Ta min hand, älskade
när vi, i en döende kultur
så blir vi till tystnad

sand

Farkost

 

Tiden doftar rost
som torkat blod, glödande
Spricker, rinner, kropp

rör sig mot

Någonstans

Långsamt rör sig skuggorna över markens stenar
sjunger sina sånger till de döda

Jag håller hårt din hand, som om
du fanns, här hos mig

Min hand, som om
du fortfarande fanns


någonstans

Vid barrancon

När pariserhjulet stannat allt har slocknat
bergens tystnad rinner ner i dalen

Jag andas sanden från avlägsna öknar