Hon satt med ryggen mot mig när jag kom ner till havet
Med fötterna i vattnet och blicken
mot en punkt under horisonten
Det är liv och död sa hon,
reste sig och gick
Jag satt kvar och försökte
finna punkten hon betraktat
Såg den, reste mig upp för att söka henne
Följde hennes spår längs vattenbrynet
Dom slutade tvärt vid snäckan
som spolats upp under natten
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar