Gryning

Vaknar
koltrastens sång

Passerar sovande kroppar
vars drömmar stilla gjuts över
verklighet

Drömmar flödar ur kroppar
ner i jordens sprickor
som tusenårigt vatten.

Rösterna ur marken svarar,
viskar dem bilder om
ljus och mörker,
avlägsna platser utan namn

Stenen under min bara fot
berättar sin historia

Det finns ingen,

ingen, sanning

Avlägset hörs nu sången

Nu kan jag fortsätta