På avstånd har jag betraktat dig, din vandring genom öknen
Sett din svåra kamp
Som en skugga följde jag dig,
så nära men utan att kunna välja din väg
Törstande dagar under obarmhärtig sol,
isande mörka nätter utan skydd
Du grät i ensamhet så många nätter
Öknens vargar har fegt i flock slitit bitar ur din kropp,
lämnat dig blödande utan hopp
Jag fanns hos dig, hos dig hela tiden, som en skugga
Du vandrade själv men var aldrig ensam
Din vandring är snart över, havet är nära nu,
så nära, du min vackraste ökenros
Jag står på stranden, du var aldrig ensam
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar