Mot ljuset
Jag kysste dina sår, torkade tårarna från din kind
Jag svor att aldrig lämna dig ensam i mörkret
Du sa att du inte förtjänade det,
men du förtjänar att alltid bli älskad
När mörkret är som svartast
vill jag att min kärlek till dig skall vara en värmande eld,
en fackla att lysa din stig mot ljuset
Ta min hand, jag går vid din sida ur mörkret min Älskade
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar