Förlamande frusenhet som evig vandring över arktisk is
Så nära nu sa du, så nära
Och isen blev till vatten, en våg ur mitt hjärta som
bar min längtan och saknad över den ocean som skilt oss åt
En våg som sköljer dina stränder med tusen dagars längtan,
tusen nätters saknad
Som bär tacksamhet i varje ögonblick tillsammans,
och minnet av arktisk natt
Som aldrig kommer ta dig för given
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar