Jag sa,
glöm dem som kallade sig dina vänner
men svek och inget ville se
jag sa,
glöm dem som såg men likgiltigt lät dig lida
Jag sa,
glöm dem som byggde murar av kyla och hot
kring dig och samvetslöst trampade på din själ
jag sa,
det är aldrig försent,
jag sviker dig aldrig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tänk om Y. kunde fortsätta sina "jag sa" med något i närheten av det du skriver. Som variation till fortsättningen "inte". Vackert F. Som vanligt.
Skicka en kommentar