Utan avstånd

Barfota

Utan att sjunka

Doft

Snö

Svart kärna

Vem frågar

Hem

Om

Sömn

Reinkarnation

Frid

Bakom

Passerar

Natt

Jag kryper långsamt ihop inför natten
väntar på att bli famnad av hennes mjuka mörker

Hon viskar om en morgondag
sluter sina armar omkring mig

Om jag vågar tro
att det är så

Då finns det

Vid vägens slut

Vandrar längs Södra korset
sluter Andromeda omkring mig

Liljetyngda tankar
utan ord

Öppna mig
med dina slutna ögon

Ta min historia ur mig

Visa mig

Visa mig

Andas

Frågor

Våra själar ler åt våra frågor

Vi är barn
som endast snuddar
vid

djupet av existensen

Utan att sjunka

Ge mig ett hopp
om,
att segla på ett hav

utan stränder,

utan att sjunka

Där vi fogats samman i

en sorts,
evighet

Osynliga minnen

Du sa, gå,
jag vill inte,

att du ser

Jag kysste din smärta,
från dina armars sår

Höll dig,

tills vi var

var

Hem

Jag är mellanrummen,
orden i tystnaden

Din skuggas aska

På väg,
hem

Avsked

Vad betyder våra minnen för oss
De ljusa, solvarma
De som fortfarande smakar,
sött

Jag färdas blind

Ännu, hör jag

Jag hör dig
viska till mig i natten,
nära

Som minnen,
som en sorts

Verklighet

Svart värme

När skymning blivit natt,
solen lämnat oss

När nattens solar blir
vårt ljus

Vår värme

Som inte

Natten sluter sig om mig
fylld av,
längtan

Minnen

Allt som var,
kunde

Men inte,
blev

Hur länge

Hur länga skall vi sörja,
sörja de,
för oss döda

De döda döda,
de levande döda

De vars nära kroppars värme

Vi aldrig mer kommer att,
få somna vid

Hur länge

Innan, du

Det är stål,
genom mina händer

Genom isen,
berget

Befrielse

Men, så

Rör vid mig

Rör mig,

endast

En gång till

Innan, du

Orden

När brevet kom
orden som skulle stilla längtan
men som skar, öppnade såren

Jag vill inte tala om det

Bär dofterna i mig

att

Vara

är,
mening

Om jag inte,
vet, förstår
saknar det då mening

Samlar nätterna,
lyssnar efter det osynliga

Transparens

Hon tog min hand, förklarade
Det finns inte längre något avstånd

Varje ögonblick löser upp sig i, nu

Så log hon och
gick in i mig

Nattgrav

Polerar natten med solens sista strålar,
syr en dröm av ljusa minnen.
Outsagda ord sjunker stilla mot mjuk botten.

Jag begraver min längtan
invid ditt namn

Måste

Befriad från mitt,

mitt,

vara

Ökenvinden döljer spår
hur skall jag

någonsin få veta

Vad som fanns,
mellan ljus och skugga

Jag saknar,

saknar

Andas utan att leva

Fåglarna förlorade sin sång
ruttnande burar med döende toner

Fyller segel med solvind.

Måste, måste

måste

Utan

Lägger minnet av dig
till ro,
glömska

Men,

men

Smeker om natten,
minnet,
av,

dig

Din nära, släta hud
värmde mig,
till liv

Hur

Dina andetag
andades
i mig

Dina

Din

Så minns jag

Så försöker jag leva

utan

Så

måste jag

Så måste jag

Utan

Något

Utan längre någon
längtan

fattar tag i

Som om det fanns,

fanns något,

något

En röst som sa

Gryning

Vaknar
koltrastens sång

Passerar sovande kroppar
vars drömmar stilla gjuts över
verklighet

Drömmar flödar ur kroppar
ner i jordens sprickor
som tusenårigt vatten.

Rösterna ur marken svarar,
viskar dem bilder om
ljus och mörker,
avlägsna platser utan namn

Stenen under min bara fot
berättar sin historia

Det finns ingen,

ingen, sanning

Avlägset hörs nu sången

Nu kan jag fortsätta

Snöfall

Ur svart jord kom en viskning,
ord om avstånd

Långsamt, stilla faller de sista fligorna,
förgäves försöker jag räkna dem,
förstå vad jag ser

Så tar hon min hand,
leder mig mot kanten,

Ger mig ett omöjligt val

Löser mig från mitt löfte,
vänder sig om och går

Jag står kvar,
räknar,
flingorna

Försöker förstå

Osynliga ord

Att vakna i tystnaden

Dina ord är,
tysta i mig
Du finns i mig, din röst

Utan att finnas är du där

Du säger

Kom min älskade,
Kom

Det är inte farligt

Ett avlägset skratt

En värme

Att finnas

Lyssna på mig

Lyssna

Var finns sömnen

Om det finns en plats,
en plats, med

med

I samma ögonblick
andas vi i varandra

Genom isen

Där finns

Lyssna

Lyssna

Gräver

Gräver

Gräver bland snäckorna på stranden
jag vet inte längre
vad jag söker

Två ord,
två,
ord

Minns dem inte

Blir till vatten som dagen torkar bort

Gåtan jag aldrig löste

Försöker
minnas

Tårarna bränner ett hål i,
i

Jag lämnar ljuset i skuggan av mitt liv

Ännu

Bär glöden
genom regnet

Under huden,
finns jag

In från havet,
dimman

Jag finns,

ännu

Nattspegel

Luften tunn, tom

Lämnad utan skugga

Jag stänger tiden

Din

doft

Regn

Genom tid av,
tid
Bärnstensljus

Tomma sidor,
doft av
raderade minnen

Ord som aldrig nådde fram

Natten når mina drömmar,
dig

Jag söker platsen där,
den sista droppen regn faller

Bortom

Hörde ord

Jag såg min barndoms berg,
insvepta i dimma

Jag hörde

På avstånd en röst
förklara mig död

Salt

Jag hörde,
drack

Saltet ur dina ögon
havet öppnar sig i dig

I en rörelse
bortom tiden
snuddar jag vid din längtan

Sanning

Lyft stenen ur mitt bröst
låt mig få glömma
lyft stenen

Ge mig en sekund av sanning
nåden ur
en
droppe

Sanning

Ge mig stenen
du tagit
ur mitt bröst

Låt mig få
hålla den
i min hand

För en sekund

En sekund

Ishav

Jag hörde fröet vakna
djupt under snön

Såg bortom horisonterna

Och om det så endast fanns
mörker kvar
hade jag inget att frukta

Det var i ditt ljus
mina sår läkte
I skuggan av solen,
in från Ishavet,

som din hand
fann min

Genom mitt tak
ser jag nattens solar smälta

Nuddar verkligheten,
som om den fanns