Du stod där i decembernatten
med stjärnorna gnistrande i dig.
Jag hörde inte din knackning
men visste att du var där
när jag öppnade dörren
Punktlig, som varje år.
Denna, vår natt i december.
Vi omfamnade varandra
och jag visade dig in i värmen,
in i rummet där vi tillbringat
så många dagar och nätter tillsammans.
Brasan tänd, flackande ljus och skuggor
fick det låga rummet att vibrera
av orange o svart.
Vi satte oss ner vid bordet alldeles intill elden.
Dukat för två, för dig och mig denna natt.
Jag åt men du rörde inte din mat.
Jag skålade med dig och du log ditt vackra leende
Vi satt länge den natten,
såg på varandra och mindes våra lyckliga stunder.
Morgonen kom och det var dags för dig att ge dig av.
Jag klädde mig varmt i den tidiga decembermorgonen,
stjärnorna syntes fortfarande tydligt på himmelen
när vi steg ut i snön
Jag följer dig tillbaka,
vi gick sida vid sida utan att säga någonting
jag ser en tår i ditt öga när vi skiljs åt vid stenen,
din sten.
Du ser på mig och stiger ned.
Min Älskade,
jag vänder mig inte om,
jag vet att du är där,
att.
Under snön vilar livet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar