Sjunker mot botten,
genom lager av
slocknad tid
Minnena blir färre,
ljusare, lyckligare
Sjunker till soliga platser
utan oro och smärta
Vill stanna här,
där tiden upphört att existera
Känner inte längre,
mina armar, mina ben
Bedövad av
stilla lugn,
singulariteten
Allt upphör,
kollapsar
Träffades av ljuset,
för ett kort ögonblick,
såg jag,
något annat
Kommer jag hitta tillbaka
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar