Med matematisk kyla,
mekanisk precision
mister jag bit för bit
Jag gömmer min saknad
bland de släta stenarna på botten
Där lyssnar den på havet,
sover
Osynlig
Den fina sanden
sjunker långsamt till botten
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar