Svar

Så svagt hör jag en röst,
viska,
ett saknat kapitel

Men,
när orden inte vill berätta

Jag möter åter mitt öde,
hon ser på mig,
ler

Varför ler hon mot mig,
varför, när,
jag känner hur jag förlorar
allt jag trodde var

Var

Mitt liv

Speglar

Som om,
inget varit,
tiden upphört

Mina landskap förvandlas

Var finns förklaringarna

Din värld,
lämnade,
ett gnistrande avtryck i min själ

jag söker,
i ett landskap av speglar,
var finns sanning i detta landskap,
landskap, av speglar

Utan spår

Det syns inte,
ingen kan se,
det

Jag säger, inget

Men det, det
Jag blöder utan sår,
utan att visa

Kan du se mig

Om du såg,
skulle du då förbinda,
det osynliga,
det

Låta mig få sova,
somna i dig

Låt mig få
…

Varje morgon

Går varje morgon ner till havet,
För att lyssna efter dig

Skriver till dig i sanden

Ser hur varje våg

Sköljer bort mina ord

Hann du läsa min kärlek till dig

Vill jag

Flyter viktlös i en svart ocean av ögonblick,
ingenting är längre

Jag drömde om dig i natt,
försökte hålla fast i drömmen
när jag vaknade,
göra den till ett minne

I vilket stund planterades fröet så djupt i mig

Jag vet i vilket ögonblick

Hur befriar jag min själ från dess rötter,
dör jag om jag,
om jag sliter ut dess rötter från mitt hjärta

Finns det ett nytt frö att plantera,
kommer det någonsin att finnas ett nytt frö

Kommer jag någonsin igen att våga plantera,
Det fröet så djupt

Vill jag plantera ett nytt frö

På rygg

I frånvaron av ljus,
finns

skuggorna,
mina minnen,
drömmar

Utan att se
söker jag fokus

Så faller löven från träden,
ljuset når ner till marken,
in, in i mitt innersta

Hur långt var ögonblicket
när du delade oändligheten
med mig

Förlorar jag dig
om jag frågar vad du vill

Varför gråter du

Ur drömmen

Vaknar,
utan att längre kunna se,
utan att känna,
förstå

Bedövad,
väger jag verkligheten,
mot mitt liv

Ingenting,
och allt är förändrat

Så djupt skär det,
så djupt att jag inte vågar,
vågar känna

Djupt nere i Atlantis försvinner,
dör en skugga

Flyter

I åns kristallklart svarta vatten
flyter jag,
med ögon fästa i trädens kronor

Ni blickar ner på mig,
ni döda som funnit ert hem där uppe,
med sommarvind som vägg,
det osynliga som golv

Långsamt flyter jag bort,
i kristallklar svärta

Sjunker utan att drunkna

900 år

Vad finns kvar,
kvar om 900 år

Inte ens,
minnet av mitt namn

Allt jag älskade,
är borta

Allt jag sa,
är glömt,
glömt, borta,
förlåtet

Vad finns kvar

inte ens,
minnet av mitt namn

Min kärlek till dig finns kvar,
kvar om 900 år

Jag leker med stjärnorna,
störtar,
simmar i havet

Om 900 år

Priset för

Så ge mig då,
priset för ett liv

kostnaden för,
din egen lycka

Se mig i ögonen och säg,
att det inte var värt det,
att du vet

Det finns ingen
enkel sanning

högt ovanför oss,
kretsar

De

Vaknar

Långsamt vaknar jag,
tomrummet,
tomrummet bränner ett hål i morgonen

Min skugga ligger bredvid mig,
talar tyst med mitt öde,
båda ler

Varje sten på min väg lärde mig något

Något,
om er

Saknaden skär ett djup snitt
och jag stiger upp